🇸🇪 sv ca 🇦🇩

ord noun {n}

ordet, orden   /uːrd/
  • (lingvistik, lexikologi) (i talspråk) självständig språklig enhet (en del av en mening) bestående av språkljud (fonem) eller fixerad serie språkljud som uttalas i ett sammanhang (utan inre paus), och som följer språkets morfologiska regler, och som bär en fixerad, enhetlig betydelse (semantisk eller pragmatisk innebörd)), och som uppfyller en viss funktion i meningen
 paraula, mot

orden noun {u}

orden, ordnarna
  • slutet samfund, ofta hemligt
  • utmärkelse, t. ex. serafimerorden
 orde

🇦🇩 ca sv 🇸🇪

ordenar verb

  /or.ðeˈna/ , /oɾ.ðeˈna/ , /oɾ.ðeˈnaɾ/ , /oɾ.ðəˈna/ , /ur.dəˈna/ , /ur.ðəˈna/
  • Arranjar en un ordre.
  • Donar ordres, manar.
 ordna
  • Concedir un orde sagrat.
 anordna
Wiktionary Links