brant
noun
{u}
branten, branterna
|
- en hög, och så starkt lutande backe att man inte kan gå normalt uppför den, utan måste klättra
|
precipice,
ascent,
descent
|
|
|
verge
|
brant
adverb
|
- avledning till adjektivet brant
|
steeply
|
bränna
verb
bränner, brände, bränt
|
- (transitivt) utsätta för eld för att få att brinna upp; kausativ av brinna
- skriva data till vissa slags förvaringsmedium, exempelvis CD eller DVD
- producera sprit (alkohol), speciellt om det görs illegalt
|
burn
|
bränd
adjective
|
- perfektparticip av bränna; som bränts
|
adust
|