det forna språk av lågfrankiska talad och skriven under tidig medeltid (cirka 500 - 1150) i Nederländerna och de norra delarna av dagens Belgien, liksom området av norra Frankrike längs Nordsjöns kust som gränsar mot Belgien; det språk som utgör de första beläggen av det nederländska språket och dess dialekter, efterföljt av medelnederländska under senare medeltiden