ha
verb
har, hade, haft
|
- vara i besittning av, #{äga|äga}# eller #{inneha|inneha}# (något konkret eller abstrakt)
- används tillsammans med #{supinum|supinumformen}# för att bilda #{perfektum|perfekt}# och #{pluskvamperfekt|pluskvamperfekt}#
- tycka att något är
- #{använda|använda}#, ha på sin kropp
- ha i sin #{ficka|ficka}# eller #{väska|väska}#, ha lätt och snabb tillgång till något
- vara tvungen att bli klar med något inom den tid som anges
|
have,
have got
|