sätta
verb
sätter, satte, satt
|
- (reflexivt) inta en sittande ställning (där undersidan av kroppens bakdel vilar mot marken eller en annan någorlunda horisontell yta och huvudet befinner sig längst uppe)
|
seat,
sit,
down
|
|
|
put,
seat,
set
|
- (transitivt) ange inställning; ställa in
|
set
|
sätt
noun
sätten/sättet, sättarna
|
- särskild metod med vilken något kan utföras
- särskild mening eller synpunkt att betrakta något utifrån
|
way
|
- en persons stil att uppföra sig i sociala sammanhang
|
manners
|
- sats, uppsättning, samling, kull
|
set
|
så
verb
sår, sådde, sått
|
- sprida frön i jordmån för att de ska gro
|
sow,
plant
|
sitta
verb
sitter, satt, suttit
|
- befinna sig i en kroppsposition där bakdelen vilar på ett underlag och bär upp överkroppen; om fåglar i vissa fall även om en snarast stående ställning
- ha säte (och stämma) i en beslutande församling
|
sit
|
satt
adjective
|
- som har en kompakt kroppsbyggnad; som är bred men relativt kort
|
thickset
|