🇸🇪 sv fi 🇫🇮

falla verb

faller, föll, fallit
  • okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
 pudota, kaatua

fall noun {n}

fallet, fallen
  • någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
  • (juridik, medicin) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
 tapaus
  • (mekanik) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
 putoaminen, putous, pudotus
  • (politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
 tuho

fälla verb

fäller, fällde, fällt
  • få att falla genom att använda fysisk kraft
  • besegra, kullkasta, avsätta
  • skjuta ett vilt djur
 kaataa
  • låta falla t.ex. genom att avlägsna stödet
 pudottaa, tiputtaa
  • formellt förklara någon skyldig
 tuomita

fäll noun {u}

fällen, fällarna
talja

fåll noun {u}

fållen, fållarna
  • (sömnad) inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
 palle
i varje fall
ainakin, joka tapauksessa
i alla fall
joka tapauksessa
i så fall
siinä tapauksessa
Wiktionary Links