hålla
verb
håller, höllt, hållt
|
- ha (ett föremål) i handen eller i armarna
|
pitää,
pidellä
|
hålla om
verb
hålla
|
- (transitivt) ha sina armar runt
|
halata,
syleillä
|
hälla
verb
häller, hällde, hällt
|
- låta en vätska rinna ner (ur ett kärl in i ett annat, eller på marken eller helt enkelt bort)
|
kaataa
|
hålla ut
verb
hålla
|
- trots svåra omständigheter fortsätta med en viss (viktig) syssla, ett visst (önskvärt) förhållningssätt eller liknande; fortsätta leva (alls, på någon plats eller liknande) och hålla modet uppe trots svåra förhållanden; fortsätta att kämpa trots svåra omständigheter eller vedermödor; trots svårt motstånd hålla en motståndare i schack; uthärda, kämpa vidare
|
kestää
|
hålla isär
verb
hålla
|
- (transitivt) (lyckas) få (två eller flera avgränsade delar av någon helhet) att rumsligt befinna sig på skilda platser, utan direkt fysisk kontakt med varandra
|
jakaa
|
- (transitivt) (lyckas) skilja (abstrakta företeelser) från varandra, så att de inte (oavsiktligt eller alls) påverkar varandra eller så att inte logiska felslut uppstår på grund av begreppsförvirring; framhäva skillnaden mellan (två eller flera undertyper av något); på ett entydigt sätt (lyckas) särskilja (två eller flera väl avgränsade delar av någon helhet, så att man med säkerhet kan säga till vilken del av helheten som någon aspekt eller företeelse hos den hör)
|
tunnistaa
|
hålla till
verb
hålla
|
- ha för vana att befinna sig på viss plats
|
viipyä
|
hälla upp
verb
hälla
|
- fylla ett kärl med en vätska
|
paikata
|