rot
noun
{u}
roten, [[</nowiki>/rötterna/–]]
|
- (botanik) del av en växt som förankrar växten i underlaget, och har som uppgift att ta upp näring och vatten
- (anatomi) den del av en tand som fäster tanden i käken
- källa, ultimat orsak; ursprung, varifrån något är härlett
- (lingvistik) stammen av ett ord
- (matematik) lösning av en ekvation; ibland även nollställe till en funktion
|
juuri
|
röta
verb
rötar/röter, rötade/rötte, rötat/rött
|
- låta ruttna eller murkna, låta angripas av röta, åstadkomma röta av organiskt material; i synnerhet om avfall som rötas till biogas och om lin som rötas och torkas före bråkning
|
liottaa
|
ryta
verb
ryter, röt, rutit
|
- skrika upprört och kraftigt, högt och ovänligt
|
karjahtaa
|