vara
						
							verb
							
						
					
					
						varar/är, var/varade, varat/varit
						
							 
							
								/ˈvɑ̀ːra/
								
							
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- ett ord som tillskriver subjektet en identitet eller egenskap
 
								
									- för att tillsammans med perfektparticip bilda passiv verbform
 
								
									- uppta plats i rummet eller tiden; befinna sig
 
								
									- existera, finnas
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							olla
					 | 
				
			
				
					
						
							
								
									- fortsätta verka, hålla i sig
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							kestää
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						jag
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
							 
							
								/jɑː/
								,
							
								/jɑːg/
								
							
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- personligt pronomen som syftar på den talande i subjektsform; personligt pronomen i första person singular nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							minä,
							mä
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						vår
						
							noun
							{u}
						
					
					
						våren, vårarna
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- den årstid som följer en kallare period (vintern) och kommer innan en varmare (sommaren)
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							kevät
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						du
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
							 
							
								/dʉː/
								
							
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- personligt pronomen som syftar på den tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person singular nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							sinä,
							sä
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						han
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- (ålderdomligt, dialektalt, mindre brukligt) som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							hän
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						de
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
							 
							
								/deː/
								,
							
								/diː/
								,
							
								/dɔmː/
								,
							
								/dɛ/
								,
							
								/dɪ/
								
							
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- personligt pronomen som syftar på de omtalade i subjektsform; personligt pronomen i tredje person plural nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							he,
							ne
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						vi
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- personligt pronomen som syftar på de talande i subjektsform; personligt pronomen i första person plural nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							me
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						ni
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person plural nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							te
					 | 
				
			
				
					
						
							
								
									- (formellt) personligt pronomen som syftar på en tilltalad i subjektsform; formellt personligt pronomen i andra person singular nominativ
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							te,
							Te
					 | 
				
			
        
    
		
			
			
				
					
						hen
						
							pronoun
							
						
					
					
						
						
					 
				 | 
			
			
			
				
					
						
							
								
									- könsneutralt personligt pronomen för att benämna en godtycklig person vars kön är obekant eller irrelevant i sammanhanget, när båda könen avses
 
								
									- könsneutralt personligt pronomen för att benämna en person vars könsidentitet varken är manlig eller kvinnlig, eller som inte vill definiera sig enligt konventionella könsnormer
 
								
							 
						
					 | 
					
						
							hän
					 |