bära
verb
bär, bar, burit
|
- förflytta något med hjälp av kroppen genom att hålla det ovanför underlaget; gå med en börda
|
dragen
|
bar
noun
{u}
baren, barerna
|
- (fysik) enhet för tryck vilken används huvudsakligen inom meterologin och högtryckshydrauliken; 1 bar = 100 kPa = 100000 N/m²
- plats för utskänkning av alkoholhaltiga drycker
|
bar
|
bår
noun
{u}
båren, bårarna
|
- anordning för att bära en liggande person eller avliden persons kropp
|
draagbaar,
brancard
|
-bar
affix
|
- avledningssuffix som fogas till transitiva verb för att skapa ett adjektiv med betydelsen att det substantiv som bestäms av adjektivet kan eller är lämpligt att göras till objekt för verbhandlingen
|
-baar
|