fälla
verb
fäller, fällde, fällt
|
- få att falla genom att använda fysisk kraft
|
felle
|
fall
noun
{n}
fallet, fallen
|
- (mekanik) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
- någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
|
fall
|
- (politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
|
fall,
undergang
|
- (juridik, medicin) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
|
sak,
tilfelle
|
falla
verb
faller, föll, fallit
|
- okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
|
falle
|
fåll
noun
{u}
fållen, fållarna
|
- (sömnad) inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
|
fald
|