stämning
noun
{u}
stämningen, stämningarna
|
- (juridik) det att kalla någon inför domstol (stämma) för att ha begått brott eller i ett tvistemål
|
Vorladung,
Klage
|
- (psykologi) tillstånd vari en människas känslor befinner sig inför ett visst föreställningsinnehåll; (tillfälligt) sinnestillstånd som sätter sin prägel på någons medvetande
- den anda, atmosfär eller ton som råder hos en grupp eller krets av personer vid en plats, ett evenemang e.d.
- (musik) åtgärd som utförs på ett instrument för att en musiker ska kunna spela rent på det
|
Stimmung
|