b
noun
{n}
b:et/b:t, b:na
|
- (musik) sänkt h; ton med frekvens nära 466,16 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med aiss och cessess
|
B,
B-flat
|