🇸🇪 sv en 🇬🇧

bark noun {u}

barken, barkarna
  • (botanik) yttre skikt på stammar, rötter och grenar hos träd och buskar
 bark
  • (sjöfart) fartyg med råsegel på de främre masterna och snedsegel på den aktersta, med minst tre master
 barque, bark

🇬🇧 en sv 🇸🇪

bark noun

  /bɑɹk/ , /bɑːk/
  • (countable, uncountable) The exterior covering of the trunk and branches of a tree.
 bark

bark verb

  /bɑɹk/ , /bɑːk/
  • (intransitive) To make a short, loud, explosive noise with the vocal organs (said of animals, especially dogs).
  • (intransitive) To make a clamor; to make importunate outcries.
 skälla

bark noun

  /bɑɹk/ , /bɑːk/
  • The short, loud, explosive sound uttered by a dog, a fox, and some other animals.
 skall

bark verb

  /bɑɹk/ , /bɑːk/
  • To strip the bark from; to peel.
 barka

barking noun

  /ˈbɑɹkɪŋ/ , /ˈbɑːkɪŋ/
skall

barking

hundskall
bark beetle
barkborre
all bark and no bite
stor i orden men liten på jorden
bark bread
barkbröd
bark up the wrong tree
vara på fel spår
one's bark is worse than one's bite
den hund som skäller biter inte
Wiktionary Links