🇬🇧 en sv 🇸🇪

hang verb

  /hæŋ/
  • (intransitive) To be or remain suspended.
  • (intransitive, legal) To be executed by suspension by one's neck from a gallows, a tree, or other raised bar, attached by a rope tied into a noose.
  • (intransitive, informal) To loiter; to hang around; to spend time idly.
  • (transitive, chess) To cause (a piece) to become vulnerable to capture.
 hänga

hanging noun

  /ˈhæŋ.ɪŋ/
  • (countable, uncountable) The act of hanging a person (or oneself) by the neck in order to kill that person (or to commit suicide).
 hängning, galgen
  • (countable) Anything that is hung as a decorative element (such as curtains, gobelins, or posters).
 hängning, hänge
  • (uncountable) The way in which hangings (decorations) are arranged.
 hängning

hanging adjective

  /ˈhæŋ.ɪŋ/
  • Suspended.
 hängande
hang up
hänga upp, lägga på
get the hang of
få kläm på
hang around
hänga
hang by a thread
hänga på en skör tråd
hang out
vistas
hang glider
hängflygare, hängglidare
hang on
vänta nu
hang gliding
hängflygning
hang-glide
hängflyga

🇸🇪 sv en 🇬🇧

hänga verb

hänger, hängde, hängt
  • hållas uppe i lodrätt läge utan kontakt med marken: vara (löst) fastsatt (t.ex. på en vägg eller ett i tak) i en eller flera punkter längst upp på föremålet, så att detta befinner sig i jämviktsläge i ett gravitationsfält
 hang

hang noun {n}

hanget, hangen
  • bergssluttning
 slope
Wiktionary Links