falla
verb
faller, föll, fallit
|
- okontrollerat #{röra|röra}# sig mot en #{himlakropp|himlakropps}# #{yta|yta}#; okontrollerat röra sig i ett #{gravitation|gravitationsfält}#
|
fallen,
stürzen
|
fall
noun
{n}
fallet, fallen
|
- någonting som #{inträffa|inträffar}# eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
|
Fall,
Bedingung
|
- formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
|
Fall,
Vorgang
|
- (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på #{tillvaro|tillvaro}#
|
Untergang,
Fall
|
- neråtriktad #{rörelse|rörelse}# orsakad av #{gravitation|gravitationen}# som den enda eller dominanta #{kraft|kraften}#; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att #{falla|falla}# eller #{ramla|ramla}#
|
Fall,
Sturz
|
fåll
noun
{u}
fållen, fållarna
|
- inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
|
Saum
|