falla
verb
faller, föll, fallit
|
- okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
|
fallen,
stürzen
|
fall
noun
{n}
fallet, fallen
|
- någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
|
Fall,
Bedingung
|
- (juridik, medicin) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
|
Fall,
Vorgang
|
- (politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
|
Untergang,
Fall
|
- (mekanik) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
|
Fall,
Sturz
|
fåll
noun
{u}
fållen, fållarna
|
- (sömnad) inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
|
Saum
|