sitta
verb
sitter, satt, suttit
|
- befinna sig i en kroppsposition där bakdelen vilar på ett underlag och bär upp överkroppen; om fåglar i vissa fall även om en snarast stående ställning
- ha säte (och stämma) i en beslutande församling
|
sitzen
|
- (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig
|
hängen,
sitzen
|
sätta
verb
sätter, satte, satt
|
- (reflexivt) inta en sittande ställning (där undersidan av kroppens bakdel vilar mot marken eller en annan någorlunda horisontell yta och huvudet befinner sig längst uppe)
- (transitivt) placera
|
setzen
|
- (transitivt) ange inställning; ställa in
|
einstellen
|
så
verb
sår, sådde, sått
|
- sprida frön i jordmån för att de ska gro
|
säen
|
satt
adjective
|
- som har en kompakt kroppsbyggnad; som är bred men relativt kort
|
untersetzt
|
sätt
noun
sätten/sättet, sättarna
|
- särskild metod med vilken något kan utföras
|
Art
|
- särskild mening eller synpunkt att betrakta något utifrån
|
Weise
|
- en persons stil att uppföra sig i sociala sammanhang
|
Manieren,
Benehmen
|