vara
verb
varar/är, var/varade, varat/varit
|
- ett ord som tillskriver subjektet en identitet eller egenskap
- för att tillsammans med perfektparticip bilda passiv verbform
- uppta plats i rummet eller tiden; befinna sig
- existera, finnas
|
είμαι
|
jag
pronoun
|
- personligt pronomen som syftar på den talande i subjektsform; personligt pronomen i första person singular nominativ
|
εγώ
|
du
pronoun
|
- personligt pronomen som syftar på den tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person singular nominativ
|
εσύ
|
han
pronoun
|
- som tilltalsord till person av manligt kön till vilken den talande inte vill säga du; dels (ålderdomligt) för att visa hövlighet (ofta till person med högre social status), istället av ni eller titel; dels (folkligt i vissa trakter) till främmande personer; dels (mindre brukligt, vardagligt) till personer av lägre samhällsställning eller till underordnade (ofta med bristande hövlighet); dels (vardagligt) skämtsamt nedlåtande
|
αυτός
|
vi
pronoun
|
- personligt pronomen som syftar på de talande i subjektsform; personligt pronomen i första person plural nominativ
|
εμείς
|
ni
pronoun
|
- personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person plural nominativ
|
εσείς
|
de
pronoun
|
- personligt pronomen som syftar på de omtalade i subjektsform; personligt pronomen i tredje person plural nominativ
|
αυτοί,
αυτές,
αυτά
|
din
pronoun
|
- possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den tilltalade (du) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person singular med huvudordet i singular utrum
|
σου
|