tåg
noun
tågen/tåget, tågarna
/toːg/
|
- (fordon, järnväg) lok eller motorvagn, med eller utan en rad sammankopplade vagnar, för transport av människor och gods på järnväg eller liknande bana
|
train
|
- procession eller marsch där flera människor (ibland även djur) går på rad efter varandra
|
train,
procession,
march
|
- (botanik) ett släkte fleråriga örter i familjen tågväxter med det vetenskapliga namnet Juncus
|
rush
|
- ett längre sammanhängande knippe tvinnade eller flätade fibrer, såsom kabel, tross och rep
|
rope,
cable,
hawser
|
ta
verb
tar, tog, tatt
|
- med händerna fatta tag i något; skaffa sig kontroll över något genom att gripa med händerna e.d.
|
take,
catch,
grasp,
grip,
grab
|
- tillskansa sig (något); olovligen göra sig till ägare av (något); stjäla
|
take,
steal
|
- välja (ett av flera alternativ); använda sig av
|
take,
pick up
|
- begära och få som ersättning
- skaffa sig kontroll över något; agera för att få något
- klara av, hantera; stå ut med
- genomgå (en kurs eller dylikt)
- utsätta någon för ett test eller ett prov
- knulla; ha sex med (eventuellt med våld)
- (reflexivt) börja brinna; börja brinna häftigare
- dröja; vara; förbruka tid; hålla på, uppta /en viss tid/
|
take
|
|
|
accept
|
|
|
bring
|
tag
noun
{n}
|
|
|
grip
|
- längre stund; gång, omgång
|
while
|