🇩🇪 de sv 🇸🇪

fällen verb

fälle, fällte, habe gefällt   /ˈfɛlən/
  • von Bäumen: mit Axt, Säge oder anderem Hilfsmittel roden
  • von einer Entscheidung: etwas verbindlich festlegen
 fälla

fallen verb

falle, fiel, bin gefallen   /ˈfalən/
  • sich unkontrolliert von oben nach unten bewegen (durch die Gravitation)
 falla, ramla
  • eingenommen werden
 falla
  • beschönigend, verharmlosend: sterben durch Gewalteinwirkung im Krieg
 stupa, falla
  • auf einen niedrigeren Wert sinken
 sjunka, falla

Fall noun {m}

Fall, Fälle   /fal/
  • Grammatik: deutsche Bezeichnung für lateinisch casus
 fall, kasus
  • Logik, Stochastik: das Eintreten eines Zustandes
 fall, händelse
  • Medizin, Polizei, Rechtswissenschaft: Untersuchungsgegenstand
 fall, mål
  • Physik: eine schnelle Abwärtsbewegung
  • die Art und Weise des Herabhängens von Stoffen oder Ähnlichem
  • bildlich, übertragen: gesellschaftlicher Vorgang der Veränderung der Lebensumstände hin zum Schlechteren
 fall

🇸🇪 sv de 🇩🇪

fälla verb

fäller, fällde, fällt
  • få att falla genom att använda fysisk kraft
 fällen, fallen lassen
  • skjuta ett vilt djur
 erlegen
  • slutgiltigt åstadkomma något
 fällen
  • formellt förklara någon skyldig
 verurteilen

fäll noun {u}

fällen, fällarna
Fell, Felldecke

falla verb

faller, föll, fallit
  • okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
 fallen, stürzen

fall noun {n}

fallet, fallen
  • någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
 Fall, Bedingung
  • formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas
 Fall, Vorgang
  • (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
 Untergang, Fall
  • neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
 Fall, Sturz

fåll noun {u}

fållen, fållarna
  • inviken (eller dubbelviken) och sedan tillsydd tygkant
 Saum
Wiktionary Links